[infoga provisorisk titel här]

Jävla typiskt att det första inlägget på en halv evighet ska lida av att man inte får bädda in den videon då! Så som ytterligare tröst så får ni en liten serie-stripp!

Älska Deadpool, baby. Älska.

...på att uppdatera regelbundet. Så som tröst så får ni en annons för sexrobotar!

Hata mig inte.

Kollade nyss min mail och såg att Age of Conan hade ett erbjudande som gav en särskilt snygg "mantel" (ett par hussar-liknande vingar) om man lade till 12 månader på prenumerationen. Jag tänkte "Wow, då uppgraderar jag så jag får den NU, jag kommer ändå förnya när jag min prenumeration tar slut! SHINY STUFF! GIEF"... eller något åt det hållet. Sagt och gjort. Jag uppgraderar, loggar in i spelet och efter kanske 30 sekunder efter det att jag är inne i spelet så får jag ett mail där det står "ACCOUNT FROZEN" i stora hotfulla bokstäver. Jag förstår genast vad detta betyder och drar en dubbel facepalm. Jag tänkte att det skulle betalas när den nuvarande prenumerationen tar slut MEN det skulle visst betalas omedelbart. Detta suger, då jag är i stort sett luspank. Snart skrattar jag åt det hela. Skickade ett mail till supporten och det kommer nog vara fixat snart. Jävlar alltså. Fail på mig.

Jag var nyss på promenad i Lidköping i den stadsdel där jag växte upp: Majåker. Jag tog en promenad till delar av min barndoms skådeplatser och bestämde mig för att titta på lekplatserna. Ett visst vemod kommer över mig när jag påminns om att de har ersatt de majestätiska fort-aktiga lek-slott med dussin-lekplatser. Jag kommer ihåg alla häftiga äventyr man haft i de där forten och hur man kunnat klättra runt på olika sätt. De som finns nu har i princip bara en satt väg att leka genom. Man måste klättra hela tiden. Förr så kunde man hitta små häftiga skrymslen att gömma sig i och forten var såpass stora så man kunde dela upp dem i två områden och kriga med andra. Oh well. Den tiden är förbi nu. Även de små stigarna vid bäcken är helt igenväxta. Därinne kunde man bara springa och leka och äventyra. På ett ställe var det ett såpass stort träd så man var tvungen att hålla om det och försiktigt gå sidleds med det för att komma vidare. Det finns fortfarande smultronställen för äventyr i Majåker, men de är nu tyvärr mycket färre än förut. Även om jag personligen inte kommer att leka runt i Majåker något mer så är det faktiskt lite sorgligt hur allt förändras. Eller så blir jag bara gammal och bitter. Vad vet jag?

Jag har åter konfronterat min nemesis. Nålen. Det är ironiskt egentligen, hur en människa som jag med en vardag kantad av blod i film och tv-spel är såpass livrädd för att bli tömd på det. Det gick oväntat bra idag dock, fick en snäll sköterska som tog det lugnt när jag skulle ta så mycket som fem sänkor. Min fobi för nålar har gått med mig större delen av mitt liv. Det började hos min dagmamma, när jag var 4-6 år gammal kanske. De fick in ett adoptivbarn från Sri Lanka och helt plötsligt var alla där tvungna att ta en massa gulsot-sprutor. Detta har lämnat både mig och min syster ärrade. En gång innan de skulle ge mig en spruta så minns jag hur jag sprang till hörnet av rummet och satte mig ner och grät protesterandes. En annan gång så försökte mina föräldrar lugna mig genom att sätta mig vid en sån liten vänlig talande dator som finns lite här och var. Min rädsla var obotlig. Nuförtiden så fyller mig sådana datorer med rädsla.

Senare i mitt liv, i mellanstadiet, så testades jag en hel del för allergier och jag har ingen aning om hur många blodprov jag fick ta. En gång fick jag rentav ligga över och ha en sån där kanyl med tapp som jag skulle sova med i armen. Det var en himla jobbig natt, men som tur var så var min pappa med mig och tröstade mig. En annan gång i samma veva så ville de göra en hjärnröntgen på mig (av skäl jag inte minns) och när de försökte injicera mig med kontrastvätskan så lyckades inte någon av sköterskorna särskilt väl. Jag har ingen aning om hur många gånger de stack mig och detta har knappast bidragit till att min rädsla lindrats. När jag sedan låg där och skulle datortomograferas så hade de ännu inte lyckats. Helt plötsligt hör jag en lugnande röst och en manlig doktor injicerade mig smärtfritt i foten. Jag märkte knappt att det stack till.

Nej, nu ska jag ironiskt nog återgå till min verklighet med blodiga spel. Jag spelar om Dead Space just nu. Det lägger fokus på att man strategiskt ska stympa de monster som attackerar. Livet är härligt.

Jag vet inte. Den sommar som jag hade inbillat mig i mina drömmar kanske inte blir sann. Kanske blir den det, men den lever i limbo just nu. Jag är fylld av en viss osäkerhet blandat med vemod blandat med naivt hopp. Oron för att himmelriket kanske kan rinna ut i sanden fyller mig med en sorts desperat apati. Jag lever i hoppet om kärlek, men mer vågar jag inte göra. Och om DU läser det här: Du får mig att vilja vara en bättre människa.

Sådär, då har man tagit sommarens första (och härliga) dopp! Vädret är perfa och vattnet var härligt! Så fick man umgås lite med sina homegirls Lizette och Suzanne lite innan sommarkvisten. Att bada var kanske inte det smartaste att göra med tanke på min nya tatuering, men vafan. Lite får man väl offra. Tvättade den rejält nu när jag kom hem iaf. Känner lite att mina komplex gällande den nuvarande fysiska formen börjar tappa lite i styrka. Big and beautiful och allt det där, liksom. Rent generellt så känns det som om denna sommaren kan bli hur awesome som helst. Att länge försvunna känslor börjat bubbla upp lite på sistone är också välkommet.

Men alltså, seriöst. Kan jag bli mer kryptisk? Fyfan.

Jag har de senaste dagarna varit väldigt uppåt, mycket tack vare en speciell person som förgyller min tillvaro. Jag kan inte säga annat än att livet leker. Fyllde år i onsdags med, fick lite trevliga prylar och gick och såg på Kick-Ass med tre vänner (som bjöd mig på käk), booyah! Det var en enastående trevlig onsdag som jag var uppe oerhört sent på, då jag fann mig själv i ett härligt telefonsamtal framåt småtimmarna. Under natten så hade jag en awesome Star Wars-dröm med. Allt är bara härligt nu. Well, nog för att jag hård-städade nu mellan ett och två inatt är väl en annan sak... men jag ska ha fest idag så. Jag är fan den okrönte kejsaren på att skjuta upp saker. Peace out!

Jag har under det senaste halvåret eller så allt mer kommit att inse att jag är galet besatt i en dryck. Tyvärr, det är inte cola (jag är på avvänjning, typ...). Drycken jag pratar om är ingen mindre än Kiviks Pärondryck. Den smakar ungefär som att dricka en piggelin, fast bättre! Denna besatthet har lett till att jag köper hem cirka en förpackning i veckan som jag avnjuter. Det är en perfekt törstsläckare när man kommer hem efter en strävsam dag Jag skulle kunna beskriva den som destillerade vårkänslor, redo att hällas i min giriga mun. Inte illa, om jag får säga det själv! Fan, jag måste komma på nånting man kan använda den till... basera en marinad på den eller något. Det vore ju guld om något. Ohwell, det var allt för mig! Nu ska jag snart bila iväg till Kåren och smaska lite tacos. Jihoo! Puss!

Tja! Jag har idag organiserat om kategorierna på bloggen för att den ska vara mera lättsökt om man är pepp på att läsa om något särskilt tjafs. Dra nytta av det här nu, annars skickar jag pirater på er! Elaka med träben, inte internet-rövare!

Jag bloggar nu från en mycket, mycket fjärran plats! Jag är rentav i Gävle och hälsar på min broder, hans fru och deras två katzer! Vi har ätit tacos, sett på hockey (ingen kommentar -_-) och spelat Arkham Horror i sju timmar igår. Idag har vi vaknat, sett på Cloverfield och nu spelar vi RoboRally! Part-ay! Nu kommer de tillbaka från tvätten, tjingfling! Och ja, jag har varit galet bakis från fredagen.

Och ja, herrejävlar. Apropå bröllop! Förra helgen när jag var hos Andreas (my brotha from anotha motha) i Karlstad så frågade han rentav om jag vill bli hans best man. BEST. FUCKING. MAN. Jag blev oerhört överraskad och tagen på sängen, men jag tackade självfallet ja. Det kan ha varit den finaste komplimangen jag nånsin har fått och valfritt superlativ jag inte beskriva hur stolt jag faktiskt känner mig. Det är helt sjukt hur stort detta faktiskt är, även om det är en ganska trivial sak i det hela taget. Men ändå! Galet!

Ja jävlar vilket uppehåll det råkade bli. Allt i enlighet med profetian. Nåväl, det har väl varit lite hektiskt vissa dagar. Förra helgen så var jag i Karlstad och hälsade på min brotha from anotha motha Andreas och göttade mig. På måndagen därefter så var jag i Gävle hela dagen och praktiserade under en fotbollsmatch, vilket tog en hel del energi men samtidigt var jävligt kul. Kursen vi håller på med i skolan nu är grafik och vinjetter, den är ganska kul och det är najs att lära sig ett nytt program för att fördjupa sin kreativitet. Ska till slutprojekt göra en egen vinjett och jag har valt att göra ett Doctor Who-intro. Ska bli spännande!

Den senaste veckan har jag stiftat bekantskap med en ny person över teh interwebs vilket har gjort att mina nätter blivit längre än vad jag menat. Det är visserligen härligt när man träffar en person man kan snacka med skitlänge, fast dagarna efteråt blir lite lidande. Skitsamma, jag är nöjd. Faktum är att jag känt mig lite nöjdare än vanligt den senaste tiden. Ikväll var en synnerligt trevlig afton. Vi började med lite tacos på Kåren och hade student-TV-möte lite smått, sedan åkte jag hem och duschade istället för att förfesta. Jag sov nämligen till halv fem på eftermiddagen. Mötet var klockan fem. Som sagt, jag duschade för att sedan ta bussen in vid halv elva för att festa loss på Kåren. Det började fint, de hade ett litet bröllopskapell med Elvis där i afton så ganska snart blev jag gift med två fruntimmer. Minglade runt och stiftade lite nya bekantskaper och träffade en gammal klasskamrat till min syrra. Minglade runt lite ytterligare och det kom att hända att det blev lite småhångel på ett hörn. "Inte illa", tänker jag för mig själv. Kvällen lider då mot sitt slut. Jag köper två korvar på väg ut och mumsar i mig samtliga. Jag kommer sen på att jag är cola-sugen och ställer mig i kö hos Gandhis för att köpa mig en burk. Detta leder till att jag missar bussen hem. Colan var dock god. Jag ringer taxi efter lite om och men och så småningom så tar jag även taxi hem. Taxichauffören var helnajs, han frågade om det var okej att han knäppte på lite Metallica och det var det självfallet. Första låten som går på är "Welcome Home (Sanitarium)", vilken jag skattar väldigt högt i Metallicas låtkatalog. Jag kommer hem och sätter mig här. Blir genast sugen på lite Erasure och nu har jag lyssnat på "A Little Respect", "Love to Hate You" och "Always" ett antal gånger. Vad kan jag säga? Jag känner mig nöjd. Peace out!