[infoga provisorisk titel här]

Jag var nyss på promenad i Lidköping i den stadsdel där jag växte upp: Majåker. Jag tog en promenad till delar av min barndoms skådeplatser och bestämde mig för att titta på lekplatserna. Ett visst vemod kommer över mig när jag påminns om att de har ersatt de majestätiska fort-aktiga lek-slott med dussin-lekplatser. Jag kommer ihåg alla häftiga äventyr man haft i de där forten och hur man kunnat klättra runt på olika sätt. De som finns nu har i princip bara en satt väg att leka genom. Man måste klättra hela tiden. Förr så kunde man hitta små häftiga skrymslen att gömma sig i och forten var såpass stora så man kunde dela upp dem i två områden och kriga med andra. Oh well. Den tiden är förbi nu. Även de små stigarna vid bäcken är helt igenväxta. Därinne kunde man bara springa och leka och äventyra. På ett ställe var det ett såpass stort träd så man var tvungen att hålla om det och försiktigt gå sidleds med det för att komma vidare. Det finns fortfarande smultronställen för äventyr i Majåker, men de är nu tyvärr mycket färre än förut. Även om jag personligen inte kommer att leka runt i Majåker något mer så är det faktiskt lite sorgligt hur allt förändras. Eller så blir jag bara gammal och bitter. Vad vet jag?