[infoga provisorisk titel här]

Tja! Jag har idag organiserat om kategorierna på bloggen för att den ska vara mera lättsökt om man är pepp på att läsa om något särskilt tjafs. Dra nytta av det här nu, annars skickar jag pirater på er! Elaka med träben, inte internet-rövare!

Jag bloggar nu från en mycket, mycket fjärran plats! Jag är rentav i Gävle och hälsar på min broder, hans fru och deras två katzer! Vi har ätit tacos, sett på hockey (ingen kommentar -_-) och spelat Arkham Horror i sju timmar igår. Idag har vi vaknat, sett på Cloverfield och nu spelar vi RoboRally! Part-ay! Nu kommer de tillbaka från tvätten, tjingfling! Och ja, jag har varit galet bakis från fredagen.

Och ja, herrejävlar. Apropå bröllop! Förra helgen när jag var hos Andreas (my brotha from anotha motha) i Karlstad så frågade han rentav om jag vill bli hans best man. BEST. FUCKING. MAN. Jag blev oerhört överraskad och tagen på sängen, men jag tackade självfallet ja. Det kan ha varit den finaste komplimangen jag nånsin har fått och valfritt superlativ jag inte beskriva hur stolt jag faktiskt känner mig. Det är helt sjukt hur stort detta faktiskt är, även om det är en ganska trivial sak i det hela taget. Men ändå! Galet!

Ja jävlar vilket uppehåll det råkade bli. Allt i enlighet med profetian. Nåväl, det har väl varit lite hektiskt vissa dagar. Förra helgen så var jag i Karlstad och hälsade på min brotha from anotha motha Andreas och göttade mig. På måndagen därefter så var jag i Gävle hela dagen och praktiserade under en fotbollsmatch, vilket tog en hel del energi men samtidigt var jävligt kul. Kursen vi håller på med i skolan nu är grafik och vinjetter, den är ganska kul och det är najs att lära sig ett nytt program för att fördjupa sin kreativitet. Ska till slutprojekt göra en egen vinjett och jag har valt att göra ett Doctor Who-intro. Ska bli spännande!

Den senaste veckan har jag stiftat bekantskap med en ny person över teh interwebs vilket har gjort att mina nätter blivit längre än vad jag menat. Det är visserligen härligt när man träffar en person man kan snacka med skitlänge, fast dagarna efteråt blir lite lidande. Skitsamma, jag är nöjd. Faktum är att jag känt mig lite nöjdare än vanligt den senaste tiden. Ikväll var en synnerligt trevlig afton. Vi började med lite tacos på Kåren och hade student-TV-möte lite smått, sedan åkte jag hem och duschade istället för att förfesta. Jag sov nämligen till halv fem på eftermiddagen. Mötet var klockan fem. Som sagt, jag duschade för att sedan ta bussen in vid halv elva för att festa loss på Kåren. Det började fint, de hade ett litet bröllopskapell med Elvis där i afton så ganska snart blev jag gift med två fruntimmer. Minglade runt och stiftade lite nya bekantskaper och träffade en gammal klasskamrat till min syrra. Minglade runt lite ytterligare och det kom att hända att det blev lite småhångel på ett hörn. "Inte illa", tänker jag för mig själv. Kvällen lider då mot sitt slut. Jag köper två korvar på väg ut och mumsar i mig samtliga. Jag kommer sen på att jag är cola-sugen och ställer mig i kö hos Gandhis för att köpa mig en burk. Detta leder till att jag missar bussen hem. Colan var dock god. Jag ringer taxi efter lite om och men och så småningom så tar jag även taxi hem. Taxichauffören var helnajs, han frågade om det var okej att han knäppte på lite Metallica och det var det självfallet. Första låten som går på är "Welcome Home (Sanitarium)", vilken jag skattar väldigt högt i Metallicas låtkatalog. Jag kommer hem och sätter mig här. Blir genast sugen på lite Erasure och nu har jag lyssnat på "A Little Respect", "Love to Hate You" och "Always" ett antal gånger. Vad kan jag säga? Jag känner mig nöjd. Peace out!

Jag sitter verkligen på en massa demotivationals och annat gött, så varje söndag tänker jag ta och posta en awesome bild! Enjoy!

Ska inom de kommande dagarna fixa till bloggen lite och lägga in saker i kategorier och kanske rentav tagga lite. Håller på att peppa inför ett episkt inlägg om mina högstadieår med. Stay tuned!

Glädjerus. Ilningar längs med ryggraden. Att vara på gränsen till tårar av episkhet.

...Doktorn är tillbaka.

Tiden innan detta har varit nervös. Kommer serien att fortsätta vara lika bra? Kommer Matt Smith kunna axla rollen efter David Tennant? Första avsnittet av säsong fem (eller 31, om man så vill) av Doctor Who gör så att alla tvivel omedelbart röjs undan. Jag har inte riktigt vant mig vid Matt Smith som Doktorn än, men i sitt första avsnitt visar han förbannat stor potential. Steven Moffat, som tidigare skrivit några av de absolut bästa avsnitten (i 2005-serien), tar över rollen som huvudansvarig över serien efter Russel T. Davies. Denna första glimt av ting som komma skall bådar gott. Moffat som tidigare skrivit riktigt mörka avsnitt (t.ex. "The Empty Child/The Doctor Dances" och "Blink") tycks komma att leverera en riktigt mörk säsong. Supermarine Spitfires i rymden, Weeping Angels återkomst och Daleks med Union Jack. Allt bäddar för många stunder fyllda av de känslor i den första raden av det här inlägget. Dessutom så är Amy Pond, Doktorns nya resepartner och spelad av Karen Gillan, något som närmast kan beskrivas som riktigt ögongodis. Jag är redo för fortsatt episkhet.