[infoga provisorisk titel här]

...and knowing is half the battle!

Seriöst. Om tio minuter Nu börjar en finsk skräckfilm på Canal+ som heter "Sauna". Det kommer bli AWESOME! Skälet till att jag sitter på Canal+ är att jag är hemma i Lidköping nu och har min dator samt bäddsoffa i vårt andra tv-rum. På den tvn så har vi Canal+. Simple as that! Synd för mig att vi inte har TV4 Sci-Fi härinne bara. Humbug! Nåväl, snart börjar skräcken! Booyah!

PS. Jag hittade en bild.

Jag har åter konfronterat min nemesis. Nålen. Det är ironiskt egentligen, hur en människa som jag med en vardag kantad av blod i film och tv-spel är såpass livrädd för att bli tömd på det. Det gick oväntat bra idag dock, fick en snäll sköterska som tog det lugnt när jag skulle ta så mycket som fem sänkor. Min fobi för nålar har gått med mig större delen av mitt liv. Det började hos min dagmamma, när jag var 4-6 år gammal kanske. De fick in ett adoptivbarn från Sri Lanka och helt plötsligt var alla där tvungna att ta en massa gulsot-sprutor. Detta har lämnat både mig och min syster ärrade. En gång innan de skulle ge mig en spruta så minns jag hur jag sprang till hörnet av rummet och satte mig ner och grät protesterandes. En annan gång så försökte mina föräldrar lugna mig genom att sätta mig vid en sån liten vänlig talande dator som finns lite här och var. Min rädsla var obotlig. Nuförtiden så fyller mig sådana datorer med rädsla.

Senare i mitt liv, i mellanstadiet, så testades jag en hel del för allergier och jag har ingen aning om hur många blodprov jag fick ta. En gång fick jag rentav ligga över och ha en sån där kanyl med tapp som jag skulle sova med i armen. Det var en himla jobbig natt, men som tur var så var min pappa med mig och tröstade mig. En annan gång i samma veva så ville de göra en hjärnröntgen på mig (av skäl jag inte minns) och när de försökte injicera mig med kontrastvätskan så lyckades inte någon av sköterskorna särskilt väl. Jag har ingen aning om hur många gånger de stack mig och detta har knappast bidragit till att min rädsla lindrats. När jag sedan låg där och skulle datortomograferas så hade de ännu inte lyckats. Helt plötsligt hör jag en lugnande röst och en manlig doktor injicerade mig smärtfritt i foten. Jag märkte knappt att det stack till.

Nej, nu ska jag ironiskt nog återgå till min verklighet med blodiga spel. Jag spelar om Dead Space just nu. Det lägger fokus på att man strategiskt ska stympa de monster som attackerar. Livet är härligt.

Glitter Groin!!!11111oneelveven!!12

Jag vet inte. Den sommar som jag hade inbillat mig i mina drömmar kanske inte blir sann. Kanske blir den det, men den lever i limbo just nu. Jag är fylld av en viss osäkerhet blandat med vemod blandat med naivt hopp. Oron för att himmelriket kanske kan rinna ut i sanden fyller mig med en sorts desperat apati. Jag lever i hoppet om kärlek, men mer vågar jag inte göra. Och om DU läser det här: Du får mig att vilja vara en bättre människa.

Okej, nu är det såhär. Några killar har tagit den mest homo-fientliga videon jag sett på youtube på ett bra tag och gjort en autotune-remix av den. Originalet är från en anti-homo-konferens av något slag från Uganda och det är givetvis chockerande att de hatar så öppet, men originalet är hysteriskt rolig p.g.a. vad för sorts termer de använder sig av. Remixen är fel på så många nivåer så en man som jag kan inte göra annat än att älska den. Jag tror nog bestämt att vi har en ny meme i sikte.

Jag tänkte vara lite extra snäll såhär när sommaren är här och bjuda på min spotify-playlist "electropirr i sommarnatten". Skapade denna för dryga månaden helt insjunken i mitt arbete av att skapa en fet electrolista. Nu är det ju inte bara just electro, utan det syftar på mer eller mindre electronisk musik som är lite gött mysig sådär. Enough talk, have at you!

Sådär, då har man tagit sommarens första (och härliga) dopp! Vädret är perfa och vattnet var härligt! Så fick man umgås lite med sina homegirls Lizette och Suzanne lite innan sommarkvisten. Att bada var kanske inte det smartaste att göra med tanke på min nya tatuering, men vafan. Lite får man väl offra. Tvättade den rejält nu när jag kom hem iaf. Känner lite att mina komplex gällande den nuvarande fysiska formen börjar tappa lite i styrka. Big and beautiful och allt det där, liksom. Rent generellt så känns det som om denna sommaren kan bli hur awesome som helst. Att länge försvunna känslor börjat bubbla upp lite på sistone är också välkommet.

Men alltså, seriöst. Kan jag bli mer kryptisk? Fyfan.

Jag har seriöst lyssnat på Rebel Yell typ 10 gånger nu. Jag har hypnotiserats av den, är som helt trollbunden. Gaaalet bra är den. Det är alltid lika gött när man kommer på låtar lite spontant som bara kan beskrivas som "episka". Good stuff! Nu ska jag lyssna på den mer, mer, mer!