Det här är början på något fantastiskt.
Glädjerus. Ilningar längs med ryggraden. Att vara på gränsen till tårar av episkhet.
...Doktorn är tillbaka.
Tiden innan detta har varit nervös. Kommer serien att fortsätta vara lika bra? Kommer Matt Smith kunna axla rollen efter David Tennant? Första avsnittet av säsong fem (eller 31, om man så vill) av Doctor Who gör så att alla tvivel omedelbart röjs undan. Jag har inte riktigt vant mig vid Matt Smith som Doktorn än, men i sitt första avsnitt visar han förbannat stor potential. Steven Moffat, som tidigare skrivit några av de absolut bästa avsnitten (i 2005-serien), tar över rollen som huvudansvarig över serien efter Russel T. Davies. Denna första glimt av ting som komma skall bådar gott. Moffat som tidigare skrivit riktigt mörka avsnitt (t.ex. "The Empty Child/The Doctor Dances" och "Blink") tycks komma att leverera en riktigt mörk säsong. Supermarine Spitfires i rymden, Weeping Angels återkomst och Daleks med Union Jack. Allt bäddar för många stunder fyllda av de känslor i den första raden av det här inlägget. Dessutom så är Amy Pond, Doktorns nya resepartner och spelad av Karen Gillan, något som närmast kan beskrivas som riktigt ögongodis. Jag är redo för fortsatt episkhet.
"There's one thing you never put in a trap if you're smart, if you value your continued existance, if you have any plans of seeing tomorrow, there's one thing you never ever put in a trap: Me."
Kommentarer
Trackback
