Mega Man 10 - Blue Bomber Forever.
Igår natt när jag kommit hem så kände jag för att spela lite. Då jag kände mig lite retromysig sådär och eftersom studielånet kommit så tänkte jag dra ut på Wiin och kolla om det fanns nåt najs ute på Virtual Console. (och apropå retro, 360ns senaste satsning Game Room är drygt fail) Jag lurkade runt lite innan jag såg att "Mega Man 10" hade undgått min vetskap! Kvickt halade jag fram VISA-kortet och köpte points för att köpa spelet och satt sedan i 2½ timma och spelade. Det är svårt att inte jämföra det med "Mega Man 9", då det var det första "nyretro"-släppet. Ska drista mig till att skriva en kort sammanfattning med så lite spoilers som möjligt.
Handlingen? En robot-influensa, Roboenza, sprider sig världen över och det är upp till Mega Man att åtgärda detta. Dr. Light samarbetar med Dr. Wily för att skapa en maskin som kan bota världens alla robotar... men kan man lita på honom? Mega Man får hjälp av den ständiga coolingen Proto Man som också är spelbar. Robotmästarna i spelet är aningen tråkigare än de i nian. Vissa känns lite oinspirerade som Blade Man och Chill Man. Nitro Man är jag lite kluven till, mer om det nedan. Jag fann samtliga i nian tämligen intressanta och det är tråkigt att se att tian saknar lite av den glöden. De resterande i tian (Strike Man, Solar Man, Sheep Man, Pump Man, Commando Man) är dock väldigt roliga.
- När jag först kom till Sheep Mans bana så tänkte jag "WTF, cyberspace?" men nu när jag skriver det här så kom jag på att han är helt genial. Hans vapen är elekticitet och detta måste förstås referera till Philip K. Dicks "Do Androids Dream of Electric Sheep?", novellen som Ridley Scott baserade "Blade Runner" på. Mega Man är ju en android med och det värmer min nördiga lilla själ när de arbetar in något sånt här i spelet. Den elektroniska banan är finurlig och spännande med
- Strike Man är en baseboll-robot, det känns lite på gränsen till för töntigt men det funkar bra ändå. Hans bana väger upp för detta. Banan är en stor sportarena med många kreativa sportrelaterade hinder. Var beredd på att bli attackerad av fotbollar!
- Solar Man är en solcells-robot. Det fungerar väldigt väl och känns väldigt logiskt i ett modernt Mega Man-spel. Hans bana är frenetisk och den mest intressanta i spelet med diverse eld- och solcellsrelaterade hinder och fiender.
- Pump Man är spelets obligatoriska vatten-robot. Animationerna när han attackerar är helt hysteriskt roliga, då han har en pump på sitt huvud. Banan är bland de snyggare, den tar plats i ett väldigt smutsigt kloaksystem.
- I en stormig ökenbana fylld med minor möter man Commando Man. Banan är fylld med sandstormar som fyller skärmen och trycker vår hjälte mot ett håll. Det militära temat på banan fungerar bra med bl.a. minor och fallskärms-bomber som fiender. Att gå genom kvicksand är en fin vink till Pharao Mans bana från "Mega Man 4".
- Hela Blade Mans tema känns oinspirerat. Medeltidsslotts-banan fyller mig av "meh" och bossen känns tråkig. Spelets svarta får.
- Chill Man är en is-robot. Banan är lite intressant med isblock som hinder, men det är inget vi inte sett förr.
- Nitro Man som boss känns tråkig, en wannabe-transformer med wannabe-Metal Blades. Ett snyggt och intressant attack-mönster räddar dock denna robot. Banan är bland de roligaste i spelet. Mötande trafik som man måste hoppa över och en snygg urban setting tillsammans med pumpande musik bäddar för en intensiv bana.
Musiken gör en allt annat än besviken. Den är definitivt i par med Mega Man 9 och bland guldkornen hör Nitro Mans intensiva Nitro Rider, Strike Mans peppiga Fireball Strike och den här godingen:
Solar Man - Solar Inferno.
Vilken låt! I första takten känner man hur badass banan kommer att vara och seriöst, är det Metallicas "For Whom The Bell Tolls" som smyger sig in i den? Briljant.
I min genomspelning så känner jag att svårighetsnivån inte är tillfredställande nog. Nian var helt galet hardcore balls-to-the-walls och varje boss man tog ner tyckte man att man förtjänade en parad för. Tian är inte helt upp till par med detta och vissa banor klarar man rentav igenom på första försöket. Bossarna är iaf lagom svåra, dock har vissa (som t.ex. Blade Man) alltför frustrerande attackmönster och man känner att det inte är ultimat med Mega Man på den bossen, utan passar bättre Proto Man som har den dash som Mega Man fick i trean. Det sista palatset (gissa vems?) är däremot mycket mer utmanande, vilket är uppfriskande. Flera sköna blinkningar till svunna tider finns att återfinna därinne.
Allt som allt, inte lika bra som "Mega Man 9", men höjer sig högt över det mesta andra som släpps nuförtiden. Blue Bomber Forever.
Kommentarer
Trackback
