[infoga provisorisk titel här]

a.k.a. "Near Dark" a.k.a. en av de bästa vampyrfilmerna nånsin. Det är spännande hur Kathryn Bigelow har använt sig av många av klyschorna runt vampyrer utan att göra de till stereotyper. Hon har även regisserat "Point Break", "Blue Steel" - och inte minst - "Strange Days". Den sistnämnda håller jag kärt, skulle rentav kunna kalla den ett mästerverk. Men men, tillbaka till Near Dark. Visuellt är den en fest för ögonen och innehåller många vackra scener. Utöver vampyr-genren så lutar den sig även mot westernhållet, vilket passar utmärkt i den Texas-miljö den utspelar sig i. Man har även lyckats mycket bra med att visa hur vampyrer i o.m. sina speciella behov och ovanliga livslängd blivit riktigt tragiska och skadade individer och är kanske det bästa porträttet av vampyrer som så. Ett annat exempel är "Låt Den Rätte Komma In". Båda rekommenderas starkt.

Nåväl, nu är det dessvärre dags för mig att lägga mig. 02:25. Någorlunda tidigt för att vara mig faktiskt. Inatt kommer jag sova gott, men jag kan bara hoppas att jag får sova gott natten till fredag. På fredag morgon ska jag nämligen få en (om inte flera) fet(a) jävla kanyl(er) i mitt stackars armveck. Medicinsk kontroll ftw. Var inte så längesen de tog sänkor på mig faktiskt, fick göra det i mitten av januari när jag hade luftvägsinfektion. Dessvärre var det en inkompetent sjuksköterska som inte kunde hitta en åder bra nog och när hon kallat på en annan sköterska (som fick in kanylen) så märkte hon att jag bleknade i ansiktet. Då ställde hon om ryggstödet på stolen så jag nästan for bakåt och den kompetenta sköterskan hann knappt med. Jag hade väl tur att inte nålen bröts av. Ett fint märke blev det iaf ett tag framöver i armvecket mitt.

Jag ber till skyarna att den inkompetenta inte jobbar på fredag. Jag ber.