När något som borde vara dåligt görs bra.


Ikväll såg jag på "The Unborn" med min syrra. Det var andra gången jag såg den och jag finner den fortfarande ganska fascinerande. Samtidigt som själva historien är oerhört fånig så är själva filmen i sig väldigt kompetent som skräckfilm. Effekterna och allt det tekniska arbetet är bra och stundtals är den ganska obehaglig, men själva storyn är hur lam som helst. Den handlar om (utan att säga för mycket) att ett ofött barn vill ta sig in i vår värld genom att använda sig av en kvinna. Genom filmen stöter man på hundar med masker, judiska demoner och Josef Mengele. That's right. Josef fucking Mengele. Storyn är galet överdriven, men på något sätt så funkar det ändå. Vissa repliker i filmen är så pinsamma så det kryper i skinnet på en. Jag vill använda mig av ordet "cringeworthy", men jag kommer inte på någon bra översättning.

Bortsett från storyn så är det en helgjuten film. Designen av vissa "monster" är riktigt obehaglig och hantverksmässigt så är filmen ganska välgjord. Vid ett tillfälle så lyckas filmskaparna att skrämma en genom att avleda uppmärksamheten till något som brukar vara läskigt i skräckfilmer; en spegel. Genom att få tittaren att stålsätta sig inför det6 som kommer att synas i spegeln så lyckas de skrämma en på ett sätt man inte är förberedd på. Jag vill inte avslöja hur de gör det, men jag tyckte att det var ett väldigt smart drag. Jag har ganska kluvna känslor inför "The Unborn", den borde vara en riktig kalkon med en såpass löjeväckande premiss men filmskaparna har fan lyckats göra det bästa av det. Dessutom så är det en amerikansk skräckfilm som faktiskt varken är en remake eller en uppföljare. Filmen är tydligt influerad av spansk och japansk skräckfilm, men är samtidigt helt originell. Bara det tycker jag gör den sevärd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0