[infoga provisorisk titel här]

Jag har inte nämnt det i bloggen tidigare, men innan sommaren var slut så gav jag mig själv en hemläxa - att se hela "Six Feet Under". Innan sommaren så hade jag bara sett något enstaka avsnitt då det gick på SVT. Då hade jag inte ett så värst stort intresse för dramaserier, men de senare åren så har en känsla krupit över mig. "Six Feet Under" är en obligatorisk dramaserie. Jag har tyckt att det varit pinsamt att medge att jag inte sett den tidigare. Men inte efter denna sommaren, icke. Jag började igår på säsong 4 av 5 och har gott om tid att njuta av de två sista säsongerna. Jag finner serien väldigt rogivande på ett sätt, det känns som om man känner seriens karaktärer på riktigt. Jag ångrar att jag inte följde serien medan den sändes, det känns som om man går miste om den tid man var tvungen att vänta mellan avsnitten och låta senaste avsnittet smälta in. Jag har fått höra att "Six Feet Under" har ett ypperligt avslut med, ett värdigt serien. Jag längtar.

I September så börjar däremot den femte (och sista?) säsongen av "Dexter" och jag har höga förväntningar på den. Många ljuva veckor av oviss längtan väntar. Säsong fyra var ett mästerverk, speciellt efter den lite trista tredje säsongen.