[infoga provisorisk titel här]

I "Lost In Translation" så låter Sofia Coppola Scarlett Johanssons bakdel vara på bild i förtexterna. Inte bara är hennes posteriör en fröjd att se på, den funkar som ett ypperligt anslag. Den skapar en stämning full av mystik och sensualitet vilket färgar hela filmen. Jag såg "Lost In Translation" för kanske fjärde gånger igår kväll och varenda gång blir jag lika slagen av hur rörd jag blir av filmen. Den låter en sväva i ovisshet och den spänning man känner mellan Bill Murrays och Scarlett Johanssons karaktärer saknar like. Det är en film som fångar själva kärnan av människan. Fantastisk.